Lev livet här och nu för man vet aldrig vad som händer.
Det va inte kristallsjukan mannen fick det var både en hjärnblödning och en stroke i lillhjärnan. Han opererades i tisdags och i torsdags fick han komma hem och han hemrehablitering för det finns inga platser på sjukhuset. Han kan gå men är yr och svag balans.
Det är en stor omställning för alla här hemma och han får inte ha stim och stoj.
Jag är ledig fram till måndag och sen har jag fått bytt mina kvällspass till dag för han kan inte ta hand om Karim.
Så glad att mannen mår bättre och att han är hemma men Karim får påminnelser varje dag att använda små bokstäver. Har barnen uppe och mannen fick ta över Fadis rum nere tills han är återställd. Han får inte vara själv den första tiden hemma så det måste alltid vara någon här med honom och jag är tacksam att vi har Fadi.
Igår fyllde Karim 8 år och han blev firad av oss och tre av sina kusiner och idag kommer min syster och hennes familj en stund för att fira honom. Vi fick göra så för att mannen ska kunna klara det.
40 år gammal det är för ungt men som sagt man kan inte ta livet för givet. Men jag är glad och tacksam att vi har han kvar i livet.
Är så tacksam att min kusin kom med mannens bror hit och va med oss när han låg på sjukhus så jag och Karim fick annat att tänka på för Fadi han va mestadels på sjukhuset hos sin pappa.
