Barn som tvingas umgås med sin förövare

Jag var ett barn som tvingades umgås med mina förövare. Jag behöll hemligheterna inom mig upp till vuxen ålder och sa endast det jag blivit upplärd att uttrycka. Hur skulle jag våga annat när konsekvensen annars hade kunnat bli att bli inkastad i en hundbur.

I dag har jag läkt mina sår och har jobbat större delen av mitt yrkesliv inom socialt arbete. Jag kommer alltid välja att värna om dem som far illa. Använda min röst för att skydda dem vars röst har tystnat och stötta dem på det sätt jag kan att återta sin inre kraft och våga ta plats, synas och höras på nytt.

 

Allvarliga konsekvenser på barnets anknytning

Anknytning är den emotionella bandet som utvecklas mellan ett barn och dess omsorgspersoner spelar en avgörande roll för barnets känsla av säkerhet, trygghet och förmåga att reglera sina känslor.

Om ett barn tvingas interagera med sin förövare kan det leda till en rad negativa effekter på deras anknytning. Barnet kan känna sig förvirrat, rädd, osäker och otrygg i relationen till förövaren. Det kan leda till en känsla av ambivalens och konflikt inom barnet, eftersom de samtidigt kan uppleva både kärlek och rädsla gentemot förövaren. Dessa störningar i anknytningen kan påverka barnets förmåga att bilda hälsosamma och trygga relationer senare i livet.

 

Långsiktiga konsekvenser

Långsiktiga konsekvenser för ett barn som tvingas umgås med sin förövare kan vara följande:

1. Förtroendeproblem: Barnet kan utveckla allvarliga förtroendeproblem och ha svårt att lita på andra människor, eftersom förövaren som borde ha varit en trygg person har kränkt deras förtroende.

2. Känslomässiga problem: Barnet kan uppleva en rad känslomässiga problem, såsom ångest, rädsla, ilska, skam och skuld. Dessa känslor kan påverka deras förmåga att reglera sina egna känslor och skapa stabila relationer senare i livet.

3. Bristande självkänsla: Att tvingas umgås med sin förövare kan skada barnets självkänsla och självförtroende. De kan känna sig skyldiga och skambelagda för det som har hänt, vilket kan påverka deras självbild negativt.

4. Sociala svårigheter: Barnet kan ha svårt att interagera med andra människor och etablera hälsosamma sociala relationer. De kan känna sig isolerade eller inte kunna skapa förtroende med andra på grund av de trauman de har upplevt.

5. Beteendeproblem: Vissa barn kan visa beteendeproblem som ett resultat av att tvingas umgås med sin förövare. Det kan inkludera aggressivitet, självskadebeteende, drog- eller alkoholmissbruk eller andra destruktiva beteenden.

Det är viktigt att barnet får adekvat stöd och professionell hjälp för att hantera dessa konsekvenser och arbeta mot läkning och återhämtning. Specialiserade terapeuter och stödgrupper kan vara till stor hjälp för att underlätta processen.

 

Maskrosbarnet som blommar

Jag låter inte längre min historia att definiera mig eller vad jag gör och tack vare att jag jobbat med mig själv och min personliga utveckling så lever jag i dag ett gott liv. Det är möjligt att sluta fred med sig själv och sin historia. För mig har det också varit viktigt att något gott ska gå komma ut av det som skedde. Jag har gått vägen och kan därför stå med en lykta i mörkret för att visa vägen ut. Jag kommer göra allt det som står i min makt för att försöka göra skillnad.

 

Barnets bästa ska gälla

Det är av yttersta vikt att skydda barnet från sin förövare och ge dem möjlighet att bygga upp trygga och stöttande relationer med vuxna som kan erbjuda dem en säker och kärleksfull miljö. Professionell hjälp och stöd kan vara avgörande för att barnet ska kunna bearbeta sina upplevelser och främja en hälsosam anknytning.

För att barnet ska kunna påbörja sin läkningsprocess är det viktigt att de befinner sig i en miljö där de känner sig trygga, skyddade och där de inte riskerar att utsättas för ytterligare övergrepp eller trauman. Det är därför viktigt att barnets behov och säkerhet prioriteras och att barnet får adekvat professionell hjälp och skyddande åtgärder för att underlätta deras läkningsprocess och främja deras välbefinnande.

 

Ökad utbildning och medvetenhet behövs

I mitt fall var det den sköra mamman som var den stabila och den charmige vältalige mannen som var förövaren. En efter en av dem runtomkring oss hotades till tystnad. Det behövs ökad utbildning och medvetenhet hos professionella inom socialtjänst, polis och rättssystem för att kunna identifiera och agera på tecken på övergrepp. Vid misstanke om övergrepp är det också viktigt att barnet har tillgång till en trygg och konfidentiell miljö där de kan berätta om sina upplevelser utan rädsla för repressalier. Att barnet får stöd från specialiserade yrkespersoner, som psykologer eller terapeuter, för att bearbeta sina upplevelser och främja deras återhämtning.

Genom att stärka barnets röster, utbilda och informera samhället och förbättra samarbetet mellan olika myndigheter kan vi arbeta för att minska risken för att föräldern som begår övergreppen skyddas och se till att barnets bästa intressen prioriteras.

 

Vi får aldrig ge upp

Det är viktigt att fortsätta arbeta för att förbättra lagar och system för att skydda barnets bästa intressen. Genom att höja medvetenheten om de konsekvenser som barn kan uppleva när de tvingas umgås med sina förövare kan vi förhoppningsvis öka förståelsen och informera beslutsfattare om vikten av att prioritera barnets säkerhet och välbefinnande.

Genom att aktivt delta i samhällsdebatten, stödja organisationer som arbetar för barns rättigheter och involvera sig i att påverka politiska beslut kan man bidra till att skapa förändring och förbättra lagstiftningen för att bättre skydda barn som befinner sig i sådana situationer.

 

Allt gott

Kristina